Okej, då har jag gjort ett dygn med höger hand i gipspaket. Soffan känns som ett fint men farligt sällskap. Därför ska jag lägga upp en plan. En plan för kommande vecka. 

Målet: inte gå upp i vikt och inte tappa motionsvanan.

Plan: äta samma typ av mat som tidigare men eventuellt byta ut en måltid mot ett lite lättare alernativ. Kanske rent av en Itrim-shake eller bar. Boka in ett uppföljningssamtal så snart som möjligt för att få hjälp med just detta.

Gå försiktiga promenader. Så länge svanskotan känns blåslagen ska jag vila från hårdare aktiviteter, men en sakta promenad runt kvarteret håller mig och vanan igång - tror jag. Promenera ner till Karma och heja på mina vänner för att hålla vanan att gå dit.

Jag tycker det känns som en bra plan. Så gör vi!

En vecka i taget, snart är jag återställd igen!

Iallafall nåt är som vanligt.

Frukost: 2 dl lättfil, 4 dl jordgubbar, 1 ägg och kardemummakaffe. Ett äpple vid 10tiden tar mig medlätthet fram till lunch.

Jahaja. Nu har jag tagit mig igenom snabbresumen av mitt förata halvår. Det var nu jag skulle börja berätta om alla framgångar, att jag blir starkare och snabbare och lättare.

Hastigt ny vändning: ramlade från monkeybaren i min iver att bevisa för mig själv att jag kunde hoppa upp och hänga kvar. Resultat: bruten handled höger, stukad handled vänster och blåslagen svanskota/rumpa.

Idag är jag sur - har en unnadag med maten och kommer igen i morgon

TJIPP

Jag fortsätter min korta sammanfattning av det första halvåret av resten av mitt liv.

Då var jag liksom igång då. Itrim, kost-motion-motivation. Lättare än du tro... JA, lättare än jag  trodde men för det ingen dans på rosor. I samråd med min coach, Carmen, gjorde jag upp en plan. Vart är jag, vart ska jag och hur ska jag ta mig dit. Första planen, målen, var att lära mig vardagsmotionera och att våga träna. Delmål i detta var att börja kontrollera min kost. För att riktigt ordentligt komma igång valde jag att ta 3 veckors rivstart, dvs 600 kcal om dagen delat på 4 måltider/måltidsersättningar. Lägga bort mitt matfokus och hitta motionsfokus.

Efter de första dagarna tänkte jag att "det kommer att gå åt  fanders…", men några dagar till med måltidsersättningar och vilja så kom jag igenom den känslan. Det svåraste av allt var att träna. Ska jag, klumpfot, börja gå på gym? Helt utan koordination och vig som ett kylskåp. Muskler som knappt orkade ta mig upp för trappan… Med en klump i magen bokade jag mitt första pass, smög in längs väggarna och tog plats. Den dagen var början på mitt nya liv. Seriöst! Det var det roligaste jag gjort på många år, och det blir bara roligare för varje gång.

Så gick jag igenom de första 3 veckorna av min Itrim-plan. Tränade, åt kontrollerat och smidde planer för vilken mat jag skulle laga när det var dags för det igen. För det kan jag säga, att mat var nog nästan det enda jag tänkte på! Mat och hur jag skulle hinna tvätta min träningskläder.

Efter rivstarten valde jag att äta efter Itrims metod, varierat. Jag bytte ut 2 måltider/dag mot måltidsersättningar 200 kcal och åt två måltider efter "handfast-minus" som är 3 knytnävar grönsaker och 1 handflata proteiner. Inga snabba kolhydrater. På detta sätt åt jag i 3 månader. 3 månader som innebar mycket planering, strukturering och receptletande. Jag fortsatte med min träning och bokade allt fler typer av pass. Tillslut hade jag nått den dag då jag hade uppföljning med min coach och ny planläggning. Tänk vad fort tiden går när man har roligt. Nu var det dags att ta tag i resten av livet.

Hårda fakta efter 3 månader

71,6 kg

26,6 BMI

Metabolisk ålder 38

93 cm i midjan

Bild tagen i april på en av mina morgonpromenader. 

Hur kommer det sig att jag är där jag är idag. Varför tog jag det beslut jag gjorde? Mina första inlägg ska i en liten kort minnesresa. För min egen skull, för att se vad jag har åstadkommit, påminna mig varför och ta dig med på min resa. 

Hösten 2012. Livet snurrade fort, ideellt arbete och vanligt arbete. Ett barn som gick sista året på gymnasiet, nästa i klassen under och minstingen första året på högstadiet. Han dessutom med lite särsklida behov och därför en skola som krävde lite mer av min uppmärksamhet. Varje kväll slutade med att jag pustande tog mig upp för trappen, ramlade in genom dörren och landade i soffan. Gärna med en påse chips, en säck smågodis eller en burk kakor. Någonting måste ju jag få också! Eller hur!? Jag sov dåligt om nätterna, var ständigt trött och jobbade stenhårt på att förlika mig. Det där, det var ju jag det. Jag ignorerade det faktum att hjärtsjukdomarna låg nära inpå i släkten, att mitt eget hjärta jobbade dubbla skift, att jag lärde mina barn ett "struts-beteende" och skapade snabbmatsbarn. Vad som fick mig att vakna vet jag inte riktigt men en kväll i oktober ringde väckarklockan - ordentligt. Det var då jag tog beslutet. Att jag skulle börja min resa. Jag hade ingen aning om hur, när eller vart, men börja det skullea jag. Hur skulle jag skapa de bästa förutsättningar till mig själv för en långvarig beständig förändring? Hur skulle jag nå mina mål, stanna i dem? Mitt val kom då, efter noga övervägande. Jag skulle gå med i Itrim, jag skulle lära mig att röra på mig och få hjälp att ändra mitt sätt att se på mat. För er som inte vet, så innebär Itrim Kost- Motion - Motivation. Det jag gjorde först var att bestämma när jag skulle börja, när kunde jag själv skapa mig de bästa förutsättningarna. Sedan bokade jag en tid och SEN var det bara att börja... Bara och bara... Men det var sen jag började. 

2013-01-13 dagen då tjockisen klev fram i rampljuset. Då såg det ut så här:

42 år på pappret men den metaboliska (hur gammal är din kropp) åldern på 57...

84,2 kg

31,3 BMI

110 cm i midjan

Storlekarna i kläder började krypa upp mot 48

Så här såg den bistra verkligheten ut

Bild tagen bakom scenen av Julmust - julfesten på Härsk-Pärskgården, Kilafors Teaterförening 

Så gjorde jag det, äntligen. Eller kanske till min fasa. Skapade en blogg. En dagbok kanske. Tanken med detta är att jag ska skriva av mig, dela med mig och får ur mig. Jobbiga, glada, ledsna och lätta tankar om min resa. Den som jag kallar för mitt val - mitt beslut - min resa. Det är en resa genom tankar och värderingar, vad som är viktigt och oviktig. Vad som är överviktigt och normalviktigt. Min resa började 20 januari 2013. 7 månader har det tagit att komma till beslutet att dela med mig. Att ta er hjälp. Att komma ut ur tjockisgarderoben.

Du som läser kommer att få följa en förvirrad själ. En hungrig dam och en hårt tränande tjej. Som slits mellan hopp och förtvivlan. Men som gett sig fasen på att lyckas.

Med hjälp av Karma Träningscenter och Itrim tog jag steget. Detta är även en hyllning till dem!

Nu ska jag samla mig och göra mig redo för mitt första inlägg. Det som kommer att innehålla hårda fakta om starten, krassa siffror och kanske nån bild. Vem var jag då? Succesivt ska jag ta med er till idag. Vem är jag idag och vem vill jag vara när allat är klart.

Läs om du vill. Kommentera om du tycker. Minns - det är Mitt val - mitt beslut - min resa!

Camilla