Dag 3 av fasta. Fasta på mitt vis. Inte på 5:2 vis eller på det vis som mamma å pappa fastade i början av 80-talet, med buljonger å morotsjos... Jag käkar flytande, mest näringsshakes, men också soppa. Hemkokt grönsakssoppa som jag silat av. Målet är tre hela dagar för att se hur magen beter sig. Detta har alltså inget med viktminskning att göra. Allt handlar om att låta magen vila. Å jäklar va skönt det varit. Hoppas bara att 3 dagar är tillräckligt. Smygstartar ätandet i morgon med lite kokt potatis och fisk tror jag. Eller kokt ris med kyckling. Något mjukt och snällt iallafall. Håller tummarna för att det ska bli bra nu!

Jag har fått en läkartid också. Tisdag nästa vecka. Då kan jag ju faktiskt säga att jag provat allt... Snäll mat, fasta, ingen mat. Glutenfritt, laktosfritt och fritt från båda... Nu tycker jag att han ska prova lite.

GE INTE UPP!!

Dagens frukost-lunch-middag

Ett år har gått. Fort. Konstigt att man hinner med så mycket på så fort tid :-)
Idag var det uppföljning. Med beröm godkänt. Jag har sedan inskrivningen gått från BMI 32, 83 kg och 110 cm i midjan till BMI 24,7, 66,3 kg och 80 cm i midjan. Jag hade en vägning innan inskrivningen och den deprimerande siffran var 84,2 kg.

Detta innebär att jag har gått ner 17,9 kg. 36 st smörpaket. TRETTIOSEX!!! Jag har tappat 30 cm i midjan.

Trots att jag inte nått mitt uppsatta siffermål 65 kg så känner jag mig som en vinnare. Min coach tyckte att jag kan räkna detta som mål. Mycket beroende på att träningen varit inställd i 3 veckor pga matförgiftning och förkylning. Maten har funkat si och så oxå pga matförgiftningen. Jag lovar mig själv att fortsätta kämpa och ge allt!

På onsdag är det sista träffen med Itrimgruppen. Vi har kämpat gott tillsammans. Många fina nya vänner har jag fått. Och jag är glad att jag redan är klar för balansåret! Jag är inte redo att stå på egna ben ännu. Även om de egna benen är starkare än någonsin.

Ett år av pulspass, vardagsmotion, schysst mat och aktiva val! Det ger resultat!

2013! Året så allting vände. Många tycker att detta varit mitt knäppaste år å det kan jag väl hålla med om, om man jämför med en tidigare modell av mig. Den nya modellen, uppgraderad och aktuell tycker detta är kul, spännande , utmanande och fullt normalt.

December 2012. Borgmästarens på Kilafosteatern tog plats! Det var hon som fick mig att vakna. Sjunga och hålla igång en 2,5 timmes föreställning är jädrar inte lätt. Allrahelst inte när kroppen är tung, otränad å hälsan är på väg utför

15 kg lättare. Trappan hem till lägenheten tas i ett huj, varje gång. Med varje soppåse. :-) vardagsmotion har blivit min grej.

Så bröt jag armen... En av årets största utmaningar. Men jag tig mig igenom det också. Mycket med hjälp av fina kamrater och bra coachning. Här handlade om mental träning BIG TIME.

När man lyckas får man pris :-)

Å när det har varit motigt har vännerna funnits där!

Nu har jag 3 veckor kvar av mitt första år som Itrimmare. Jag har aldrig varit så nära mitt slutmål.

Till alla er som funnits vid min sida under 2013: TACK det hade varit så tungt utan er. Gott nytt år. Fortsätt att inspirera andra. Kramas. Älska varandra.

Årets startvikt 84.3 kg
Årets slutvikt 67,2 kg

GOTT NYTT LÄTTARE 2014

Julen är här. Fullt ut, 100% jul. För en matmissbrukare är det en svår tid kan jag meddela. Jo, matmissbrukare. Efter de 11 månader som gått har jag konstaterat att jag har någon form av missbruk. Det är inte det att jag gillar mat och godis och kakor och sånt. Det är det att jag inte kan sluta äta när jag börjat. Men denna jul hade jag bestämt att det skulle bli annorlunda. Jag har ju även lärt mig att om jag har en plan, följer den och slutar trycka ner mig själv om jag misslyckas så går det bättre. Så - årets julaftonsplan: mycket grönt på julbordet, inte börja smaka godis för tidigt, städa undan resterna innan läggdags. Precis så gjorde jag. Dessutom promenerade jag på morgonen och åt extra mycket frukt. Jag avstod även läsken. Nu ligger jag i soffan och planlägger juldagen. Jag känner inte någon skräck för denna dag. Det blir "vanlig" mat och massor av människor. Och barnbarn. Vem har tid att äta godis då?! ;-)

Mina barn gav mig dessutom den bästa julklappen. En PT-timme på Karma. Den ska jag använda till något riktigt bra. Jag vill lära mig att springa. Och jag vill ha hjälp att träna bålen så jag slipper ha ont och dålig hållning (kanske få in putmagen).

Kort och gott. Det känns som jag överlever julen. Jag är tacksam att jag tog skräcken på allvar, gjorde en plan och följde den. Nu kan det liksom bara bli bättre

God fortsättning på julen. Gott slut och gott nytt år önskar jag er.

Faktiskt. Jag började med en blogg för att kunna skriva av mig, dela med mig och lära mig själv om mig själv. När jag började min resa mot ett hälsosammare liv skrev jag dagbok, detta skulle bli en digital ersättning. Den sista tiden har jag dock varit lite nedstämd och känslig och därför inte varit stark nog att ta emot (för mig) negativ kritik. Visst får alla tycka och tänka och skriva vad man vill. Det borde väl gälla mig oxå?

Nåja, detta är anledningen till bristen på inlägg den sista tiden. Få se om jag hämtar igen mig å hittar mitt "det skiter väl jag i"-tänk.. Annars blev inte bloggen mer än så här.

För den som är intresserad: vikten har stannat, 2 kg kvar till slutmål. Handen hämtar sig, knät jävlas, vila på schemat. Maten är hos, hyfsat nyttig och för det mesta i lagom mängd.

Kram på er!!

Truttig keps-min.. Man kan inte va snygg jämt ;)

Igår bläddrade jag i kalendern och i min Övningsbok från Itrim. 40 veckor sedan jag klev på livståget. 40 veckor av kämpande, svett, tårar, bakslag, framsteg, broccoli och balans. Balans på "inkomster och utgifter" lagom mycket in och lagom mycket ut. För 40 veckor sedan hade jag aldrig satt min fot på ett gym eller på ett gruppträningspass, idag tränar jag både ock i snitt 3 timmar i veckan (inte 3 timmar av var, utan tillsammans)

Dessa 40 veckor har gett mig nya vänner, nya insikter och förbättrad livskvalitet. Kroppen orkar hänga med i det tempo som hjärnan vill, för det mesta. Hjärnan har dessutom lärt sig att säga nej ibland, när det går för fort.

Nu gör jag mig redo för veckans läskigaste - gruppdans... Showdans tillsammans med 15 andra glada dansanta flickor i alla åldrar!!

Målet - think outside the box!

Jag firade 40 veckor av framgång med ett par nya jeans och en snygg topp! Bara för att jag var värd det!!

Under dessa 40 veckor har jag tappat 17 kg, 22 cm i midjan och 20 cm i bysten. Jag har gått från strl 46 till strl 40 på byxor.

Dags att skriva av mig lite igen. Tur att jag inte lovat skriva varje dag... Först tänkte jag skriva ett långt inlägg om hur tungt det varit ett tag, vågen pekar åt fel håll och jag har svårt med träningen. Men det är ju inget roligt... Den här bloggen handlar ju om min viktresa, så egentligen borde jag väl skriva om allt det där. MEEEN i min viktresa händer så mycket annat så idag tänker jag skriva om nå annat!

Dagens gruppträff handlade om tankens kraft, om hur vi själva styr. Vi var väldigt få där idag så samtalen blev väldigt intima. Precis vad jag behövde nu, efter en tuff tid. Det är väldigt skönt att höra andra dela med sig. När timmen nästan var slut gick det upp för mig - jag har tidigare arbetat väldigt mycket med min övervikt, bantat - försvarat den - accepterat den, nu när jag inte har den längre kommer allt annat upp till ytan som jag måste jobba med. Min självkänsla, min ensamhet och annat muntert. Nyttigt att komma på det och ännu nyttigare att ta tag i det. Det är inget alternativ längre att bli stor och skylla på fläsket...

Så på inrådan från coach Gika kommer här dagens tre bra saker: morgonpromenaden blev 20 minuter i väldigt raskt tempo och jag fick inte så ont i ischiasen. Jag hade plussat på muskler inte fett och jag har lyckats äta 4 st riktigt bra måltider idag!

Att hitta tre bra saker, säga/skriva dem och se dem ska hjälpa mig fokusera på det jag kan och gör istället för det som jag inte hinner/kan.

Nu håller bi tummarna för ett par veckor med medvind!
Kram

Det börjar bli friskt ute på morgnarna.

Det är svårt att förändras. Svårt att hänga mä liksom. Jag vet ju vem jag vill vara (typ) och jag vet vem jag inte vill vara. Att ta sig dit, framåt, uppåt och vidare är svårare än det låter. Mina egna vanföreställningar, andras förväntningar och rädsla att tillslut stå själv sätter tjocka käppar i hjulet.

Kroppen och knoppen är inte i samsvar! Systemfel. Hårdvaran är uppdaterad, mjukvaran är stenålders.

Jag har varit och boostat lite för knoppen idag. Jag har verktygen, ska bara våga använda dem.

Nog svamlat. Nu ska jag låta det sjunka in och i morgon ska jag resa mig.