Ett år har gått. Fort. Konstigt att man hinner med så mycket på så fort tid :-)
Idag var det uppföljning. Med beröm godkänt. Jag har sedan inskrivningen gått från BMI 32, 83 kg och 110 cm i midjan till BMI 24,7, 66,3 kg och 80 cm i midjan. Jag hade en vägning innan inskrivningen och den deprimerande siffran var 84,2 kg.

Detta innebär att jag har gått ner 17,9 kg. 36 st smörpaket. TRETTIOSEX!!! Jag har tappat 30 cm i midjan.

Trots att jag inte nått mitt uppsatta siffermål 65 kg så känner jag mig som en vinnare. Min coach tyckte att jag kan räkna detta som mål. Mycket beroende på att träningen varit inställd i 3 veckor pga matförgiftning och förkylning. Maten har funkat si och så oxå pga matförgiftningen. Jag lovar mig själv att fortsätta kämpa och ge allt!

På onsdag är det sista träffen med Itrimgruppen. Vi har kämpat gott tillsammans. Många fina nya vänner har jag fått. Och jag är glad att jag redan är klar för balansåret! Jag är inte redo att stå på egna ben ännu. Även om de egna benen är starkare än någonsin.

Ett år av pulspass, vardagsmotion, schysst mat och aktiva val! Det ger resultat!

Nu känns det som det har varit uppförsbacke ett tag igen. Kände att jag var tillbaka nästan 100 % efter skadan, då klappade magen ihop helt. Galet magknip och inget fick stanna kvar. Kilona rasade visserligen men mest vätska. Passade på att klämma en rejäl förkylning också. All träning, vardagsmotion och glatt humör försvann.

Trots detta känner jag mig väldigt motiverad att kämpa på. Det är så galet nära nu. Förkylningen har rekat på sig och magen är på bättringsvägen, två kortare träningar har jag vågat mig på. I morgon ska jag prova lite hårdare tag.

Fick besked av läkare förresten att jag inte har något fel på magen, vilket var skönt. Jag befarade någon allergi eller magsår eller nåt. Det är en simpel matförgiftning som drar ut åt tiden bara. Snart så... Kör flytande föda ett par dagar för att vila upp magen lite. Allt reder sig

Tänk, 360 dagar av nytänkande, broccoli och svett. Det har gått galet fort. Resultaten har varit långt över förväntan. Omgivningen har varit "ömsom vin ömsom vatten". Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Om 5 dagar är det dags på uppföljning 1 år. Hur har det gått tro? Har jag nått mitt mål? Jag vet iallafall att jag har jobbat hårt för det. Det har varit värt varenda svettdroppe. Det är nu det svåra börjar!!

Framtiden - se upp för nu kommer jag!

Tidig morgon i hotellgymmet. Svett är bara fett som gråter!