Julen är här. Fullt ut, 100% jul. För en matmissbrukare är det en svår tid kan jag meddela. Jo, matmissbrukare. Efter de 11 månader som gått har jag konstaterat att jag har någon form av missbruk. Det är inte det att jag gillar mat och godis och kakor och sånt. Det är det att jag inte kan sluta äta när jag börjat. Men denna jul hade jag bestämt att det skulle bli annorlunda. Jag har ju även lärt mig att om jag har en plan, följer den och slutar trycka ner mig själv om jag misslyckas så går det bättre. Så - årets julaftonsplan: mycket grönt på julbordet, inte börja smaka godis för tidigt, städa undan resterna innan läggdags. Precis så gjorde jag. Dessutom promenerade jag på morgonen och åt extra mycket frukt. Jag avstod även läsken. Nu ligger jag i soffan och planlägger juldagen. Jag känner inte någon skräck för denna dag. Det blir "vanlig" mat och massor av människor. Och barnbarn. Vem har tid att äta godis då?! ;-)

Mina barn gav mig dessutom den bästa julklappen. En PT-timme på Karma. Den ska jag använda till något riktigt bra. Jag vill lära mig att springa. Och jag vill ha hjälp att träna bålen så jag slipper ha ont och dålig hållning (kanske få in putmagen).

Kort och gott. Det känns som jag överlever julen. Jag är tacksam att jag tog skräcken på allvar, gjorde en plan och följde den. Nu kan det liksom bara bli bättre

God fortsättning på julen. Gott slut och gott nytt år önskar jag er.

Faktiskt. Jag började med en blogg för att kunna skriva av mig, dela med mig och lära mig själv om mig själv. När jag började min resa mot ett hälsosammare liv skrev jag dagbok, detta skulle bli en digital ersättning. Den sista tiden har jag dock varit lite nedstämd och känslig och därför inte varit stark nog att ta emot (för mig) negativ kritik. Visst får alla tycka och tänka och skriva vad man vill. Det borde väl gälla mig oxå?

Nåja, detta är anledningen till bristen på inlägg den sista tiden. Få se om jag hämtar igen mig å hittar mitt "det skiter väl jag i"-tänk.. Annars blev inte bloggen mer än så här.

För den som är intresserad: vikten har stannat, 2 kg kvar till slutmål. Handen hämtar sig, knät jävlas, vila på schemat. Maten är hos, hyfsat nyttig och för det mesta i lagom mängd.

Kram på er!!

Truttig keps-min.. Man kan inte va snygg jämt ;)

I min familj är fredag synonymt med god mat, soffhäng och godis. Så har det alltid varit. Det är svårt för en frossare som jag att se på när andra äter jox. Att äta lite fungerar ju, så länge det bara finns lite hemma. Men ibland saknar jag frosseriet.

Så idag har jag frossat. Som tusan. Till middag gjorde jag en avokadosallad med paprika, lök och räkor. Hjälp va gott!! Å så fixade jag dessert. En favorit faktiskt. Äpplen i bitar, lite hackad mandel och så kanel och kardemumma på. 175 grader i ca 20 minuter, till äpplena blir mjuka. Serverade det med vaniljkesella och minikeso. Ojoj. Nu sitter jag i soffan med jäntan, slurpar lite te, är mätt i magen och nöjd i frossartarmen. Och själen mår prima!!

Trevlig fortsättning på fredagskvällen och ha en fin helg!

Inspiration har det varit ont om ett tag. Det glimmar till små korta stunder å så ramlar jag tillbaka i gamla mönster av tröstätande och missade måltider. Jag är så galet nära mitt slutmål så jag känner lukten av det. Lukten av seger och stolthet.

Nu håller jag tummarna för att spåret jag är inne på ligger kvar hela resan. Sätter mig i förarsätet, ställer in GPSn och räknar med att korsa mållinjen om 5 veckor!

Vi hörs

Igår bläddrade jag i kalendern och i min Övningsbok från Itrim. 40 veckor sedan jag klev på livståget. 40 veckor av kämpande, svett, tårar, bakslag, framsteg, broccoli och balans. Balans på "inkomster och utgifter" lagom mycket in och lagom mycket ut. För 40 veckor sedan hade jag aldrig satt min fot på ett gym eller på ett gruppträningspass, idag tränar jag både ock i snitt 3 timmar i veckan (inte 3 timmar av var, utan tillsammans)

Dessa 40 veckor har gett mig nya vänner, nya insikter och förbättrad livskvalitet. Kroppen orkar hänga med i det tempo som hjärnan vill, för det mesta. Hjärnan har dessutom lärt sig att säga nej ibland, när det går för fort.

Nu gör jag mig redo för veckans läskigaste - gruppdans... Showdans tillsammans med 15 andra glada dansanta flickor i alla åldrar!!

Målet - think outside the box!

Jag firade 40 veckor av framgång med ett par nya jeans och en snygg topp! Bara för att jag var värd det!!

Under dessa 40 veckor har jag tappat 17 kg, 22 cm i midjan och 20 cm i bysten. Jag har gått från strl 46 till strl 40 på byxor.

Det är fredag, boysen är hos pappan och jäntan gör sig redo för partaj. Jag lutar mig tillbaka i soffan med en kopp lyxjava och njuter. En av min sällsynta ensamma kvällar och jag njuter av varje minut.

Veckan som gått har bjudit på med och motgångar. Armen hämtar igen sig, sakta men säkert. Maten bråkar med mig och jag är galet sugen på kakor dagarna i ända. Men jag börjar ändå få bättre kontroll på mig. Vikten har gått uppåt och humöret nedåt, men så vände det och humöret går uppåt och förhoppningsvis vikten i andra riktningen då. Det är rörigt att vara Camilla nu för tiden.

Jag tänkte mig tre bra saker att ta med från dagen oxå. Att skjutsa in mig i helgen liksom.
1: nya lilla pluttebilen gick igenom besiktningen UA.
2: fredagsdansen gav galet med energi och massor med mersmak. Många pass bokade under veckan som kommer.
3: utmaning som innebär en riktig fajt med de sista kg som är kvar!! GAME ON

Nu åker vi - rakt in i framtiden.

Dags att skriva av mig lite igen. Tur att jag inte lovat skriva varje dag... Först tänkte jag skriva ett långt inlägg om hur tungt det varit ett tag, vågen pekar åt fel håll och jag har svårt med träningen. Men det är ju inget roligt... Den här bloggen handlar ju om min viktresa, så egentligen borde jag väl skriva om allt det där. MEEEN i min viktresa händer så mycket annat så idag tänker jag skriva om nå annat!

Dagens gruppträff handlade om tankens kraft, om hur vi själva styr. Vi var väldigt få där idag så samtalen blev väldigt intima. Precis vad jag behövde nu, efter en tuff tid. Det är väldigt skönt att höra andra dela med sig. När timmen nästan var slut gick det upp för mig - jag har tidigare arbetat väldigt mycket med min övervikt, bantat - försvarat den - accepterat den, nu när jag inte har den längre kommer allt annat upp till ytan som jag måste jobba med. Min självkänsla, min ensamhet och annat muntert. Nyttigt att komma på det och ännu nyttigare att ta tag i det. Det är inget alternativ längre att bli stor och skylla på fläsket...

Så på inrådan från coach Gika kommer här dagens tre bra saker: morgonpromenaden blev 20 minuter i väldigt raskt tempo och jag fick inte så ont i ischiasen. Jag hade plussat på muskler inte fett och jag har lyckats äta 4 st riktigt bra måltider idag!

Att hitta tre bra saker, säga/skriva dem och se dem ska hjälpa mig fokusera på det jag kan och gör istället för det som jag inte hinner/kan.

Nu håller bi tummarna för ett par veckor med medvind!
Kram

Det börjar bli friskt ute på morgnarna.

Det går upp och ner. Nu har det varit mest upp i några dagar. Dagens morgonpromenad snoozade inne och sen blev resten av dagen neråt. Att jag aldrig lär mig!

Nu serverad kalops å lingon. Med broccoli och morötter. Sen är det jäsiken tidig kväller så jag kommer upp och ut i morgon. På't igen.